Ok har en liten depp-talk nu bara sådär bara för att få ur mig, saknar dig så det gör ont, vill bara krama om dig önskar du var här nu så jag kunde ligga i din famn, två år låter mycket mer än det egentligen är med tanke på hur snabbt tiden ändå går men ändå, när man saknar något så är 2år alldeles fööör långt.. känns helt sjukt att det är så lång tid kvar. Jag saaaaaaaknar ju dig :'( hur ska jag orka? Kommer jag ens orka?? Nu känner jag att jag gör det för mina känslor är så djupa och jag känner ett så sjukt starkt band till dig. Sen kan mycket hända på 2 år och det skrämmer mig som fan men det är inget jag kan styra över. Tror verkligen på ödet och allt kommer bli efter var ödet tar mig.. men just nu vill jag bara att du ska vara här med mig.. det här är sjukt jobbigt, jag klarar mig för jag är van nu men stunderna kommer när det blir extra jobbigt. Sen har det inte gått en sekund utan att jag tänkt på dig sen jag va hos dig.. jag vet att det är bra för dig därför skulle jag inte ändra på nåt om jag så kunde. Det är bra för oss. Det ändrar inte på saken att det är fett jobbigt.. ingen har någonsin påverkat mig så mycket som du, även om så mycket av allt var negativt, det är hela grejen som gör det så svårt för mig att släppa dig.. jag vill inte, ingen har krigat så mycket som du gör/har gjort för mig & ingen har fått mig att känna mig så galet speciell som du har gjort och ingen har jag nånsin kunnat lita på så mycket som jag kunnat göra på dig för du är ingen sån kille som bryr dig om tjejer i allmänhet, inte som andra killar. Jag har aldrig tvekat en sekund på dig när det gäller det.. Sen är det den stora biten som har varit vårat problem under hela den tiden vi va tillsammans, det är den som är det jobbiga och som har hållit mig tillbaka. Jag ska ge dig chansen för jag litar på dig någonstans där inne och för ja ser framsteg och för jag tycker om dig som jag gör.. Upp till bevis om du kan hålla dom här ute.. och fram tills dess? Visst svider det att höra att folk tänker "varför slänger den här tjejen bort så mycket på honom?" "Det svider i en mammas hjärta att se att sin dotter inte värdesätter sig själv mer än såhär" jag ser på folk och jag vet, jag vet hur dum folk kan tycka att jag är men ingen vet hur jag egentligen känner, jag har försökt glömma killen i nästan ett års tid, vi har haft lite brevkontakt då och då sen hade vi ett uppehåll för jag drog mig ur för jag orkade inte och visste inte ens om jag kände något, under den tiden vi inte pratade ALLS insåg jag hur starkt jag faktiskt känner för honom ÄVEN om jag HATAR honom för det han har gjort mot mig, det finns inga ursäkter som täcker NÅT men vill man verkligen något så starkt som det låter på honom nu så KAN man förändras även om man behöver massa hjälp på vägen.. jag hoppas men jag vet inte. I'm a fool in love JA men jag är fortfarande jag och jag blir inte dum i huvet även om mina känslor styr mycket så är och har alltid min hjärna varit med och tagit dom viktiga besluten när det vart som jobbigast och det kommer alltid att vara så, jag vågar ge honom en chans att bevisa förbättring för jag tror på honom, jag vet vem han är där inne och det är inte den han var här ute, inte hela den killen. Ingen annan behöver tro på honom förstår att ingen gör det förutom jag & hans mamma för ingen annan känner han lika bra. Mitt hjärta klarar inte av hur mycket som helst och sviker du mig nu så DÖDAR jag dig!

Nedostajes <3