Nu är det över, jag måste tänka på mig själv och vara stark nu. Hur mycket jag än önskar å hoppas på en förändring och kan drömma mig bort i den framtiden, så vet jag innerst inne att en vacker dag så kommer jag bli så grovt besviken av att det inte blev så som jag hade velat ha det, så skulle jag få tänka shit vilket slöseri med tid av mitt liv.. även om känslor finns kvar här inne, även om jag önskar att situationen inte såg ut som den gjorde och att allt dåligt som hänt inte hade hänt, så är det inte värt det när allt väl kommer upp till ytan och jag ser allt från den "verkliga" sidan och inte från min lilla bubbla som jag dras in i omedvetet men som ja så klart och tydligt ser när jag kommer ur den..

Me myself and I är vad som gäller från och med nu. Ingen stress, jag måste må bra för att orka med allt som händer i mitt liv och det gör jag inte när jag är delaktig i det här.
Nu har det fått sitt avslut och ödet tar det dit det ska, allt som är menat att bli kommer att bli, i annat fall kommer allt oavsett att lösa sig och i sånt fall leda till något bättre och mer menat.

Det är skit jobbigt och det kommer att vara det ett tag framöver men som man säger, det som inte dödar, härdar - jag har gått igenom så mycket, lärt mig så mycket, sett så mycket, känt så otroligt mycket, helt enkelt fått så mycket erfarenhet som först gjort mig svag men som i slutändan gjort mig så jävla stark