sarutza

Nu kommer tiden som kommer bli jobbig. Känner det redan nu.. får konstiga känslor emellanåt å en massa minnen bara dyker upp i mitt huvud å jag kan minnas allt som om det vore igår.. Varför kan det bli så, pga. tex en årstid? Bara bilden ovan ger mig en sjuk känsla det går inte att beskriva. De senaste 2 vintrarna var jag med dig, nu 3e året kommer det bli en vinter utan dig. Det kommer gå bra de inte det, jag är inte osäker på mitt val men jag va inte beredd på dom här känslorna igen.. kan inte fatta att det REDAN gått ETT år sen jag krigade i snön för att få träffa dig, det var som igår? Känns helt galet, vill bara att vintern ska va över med massa nya minnen så man tänker på annat sen. Omöjligt att undvika när det är så mycket som påminner en. Kommer aldrig att glömma dig, oss. På ont & gott, så som jag mognade under tiden med dig.. Vi var inte rätt för varandra, men vi vart en "vana". Det är svårt att bryta ett sånt band med någon man ändå haft en så djup relation till, bara sådär. Oavsett vad så blir man en trygghet för varandra, det är läskigt att lämna den. Extra jobbigt när den personen haft en sån stor påverkan & kontroll över en, när man blivit blind och låtit personen få det, helt plöstligt är man fri, ensam, ingen som ska bestämma saker, man kan göra allt det själv, vet inte hur jag ska förklara. Det tog ett tag innan jag blev van vid den känslan, jag har fortfarande inte blivit det till 100%, att känna att jag kan göra vad jag vill, prata med vem jag vill, komma hem när jag vill, träffa vem jag vill utan att det känns som jag gör nånting fel! Dom sakerna har inte riktigt släppt.. antar att det gör det med tiden. Som sagt jag vet att jag gjorde rätt, det känns bara jävligt jobbigt nu när vintern ska komma, att jag inte bara kan få trycka på en knapp å slippa alla flashbacks för det räcker med allt som varit känslomässigt redan, att man ska behöva gå igenom det dubbelt känns bara så jävla onödigt